Nu förstår jag varför jag undviker mina närmaste.
Fasaden håller inte. :-(
De andra lyckas jag lura duktigt, både mig själv och de andra.
Okej inte så duktigt...
Förra helgen hittade de mig efter vägen hem från jobbet (när jag försökte rymma), tog mig tillbaka till jobbet på nattfika och började förstå hur dåligt deras växel-häxa mår.
De köpte choklad för att göra mig glad.
De förstår mer än vad jag gör, hur länge har detta pågått egentligen?!
Men att försöka lura en person som känt mig i 28 år, det är lönlöst.
Han fattade direkt, min älskade lillebror.
Det är väl jag som ska ta hand om dig inte tvärt om.
Minnesluckor eller förtränger jag, festen fortsatte efter jag somnat.
Har ingen aning om vad som hände och vad folk sagt, det flyter i hop med drömmen...
Ångest är straffet, men nu vet jag vad jag måste göra!
Och ett mysterium...
Mr P är tillbaka i mitt liv och det är förunderligt.
Varje gång jag ber änglarna om att få träffa min livspartner så hör han av sig.
Va är meningen med det?!
Det är nog dags att ge killen en chans! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar