Vem fan styr egentligen???
Men nu skrattar jag bara åt eländet, det kan liksom inte bli värre...
Det enda som finns kvar är ett hånfullt skratt...
Ironiska konstateranden överfaller från ovan.
Undrar varför fick jag inte något fallskärms avtal med mig när jag föddes?!
Mitt i all skit uppskattar jag vardag och helt hopplöst värdelösa saker.
* Galningar som lägger sig på mitt köksgolv och rullar runt bland dammråttorna och talar om grepp i självförsvar.
* Yra tuppar på jobbet som vill leka med rattar.
* Busungarnas grymma lekar.
* Gå ut på daté och utmana ödet.
Så trött på att leva själv och utan kärlek, det var en stor insikt och det är då man får göra något åt det. =)
Upp i det blå utan fallskärm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar