Jo det är väl klart, man älskar ju många och alla älskar man på olika sätt.
Problemet kan ju dyka upp när det gäller tvåsamhet.
Ibland undrar man vi kanske inte var skapta för det, se på all otrohet det finns och skilsmässor.
Själv är jag helt övertygad om att det kan fungera, men samhället har satt press på oss och yttre påverkan samt att vi människor är och förblir flockdjur.
Därigenom känner många en stor press på sig själva och binder sig med fel person eller av fel anledning.
Ibland frågar folk ensamvargen (mig) om jag inte känner mig ensam och känner att jag vill träffa någon.
Jo det är klart jag gör, man vill ju dela livet och kärleken med någon.
Men jag är hellre själv om jag inte känner att det är rätt, det är väl det som är skillnaden mellan mig och många andra.
Fast desto äldre man blir, desto mer kräsen blir man...
Är det sant?
Nej jag tror man känner efter mer och låter inte enbart attraktion styra.
Test för att veta att det är rätt (enligt mig):
Ett bra knep att veta vad hjärtat känner är att försöka se personen med någon annan.
* Inser man att man inte skulle bry sig, det inte känns alls eller man känner sig lycklig för den personens skull, då är det nog bara en vän.
*Känner man svartsjuka så bör man begrunda hur det känns och varför.
Svartsjuka är svart men beror i de flesta fall på dålig självkärlek.
*Känns det som hjärtat ska brista och livet är över, då finns det någonting viktigt!
Lätt att förväxla detta med beroende, "jaget" måste vara helt.
(Att enbart vara kär i kärleken är en stor fälla som jag både ser omkring mig och själv varit med om, slutar alltid illa.)
Villkorslös kärlek kräver inte, villkorslös kärlek bara är!!!
För en healer som känner mycket villkorslös kärlek är det lite klurigt att vara säker på vad man känner ibland.
Jag kan känna mig kär i många men ser jag ofta sanningen genom att känna efter och fråga mitt hjärta.
3 kommentarer:
Intressant inlägg. Jag är en sådan som kan älska flera på samma gång. Alla på olika vis och med olika grav av känslor.
Tvåsamheten är svår att förena med samhällets syn och framförallt vår egen syn. Det blir en konstig krock som utmynnar i olika former av personliga tragedier. Men precis som du skriver så är det inte lätt att vara ensamvarg heller. Har provat det också under långa perioder (läs: år) med mycket blandat resultat.
Gillar ditt test helskarpt och ska defintivt prova det när tillfälle ges.
Tack än en gång för ett mycket bra och starkt inlägg
Ja tänk vad vi människor kan ställa till det för oss...
Vi har nog för många hjärnceller eller nåt, typ!
Tänk om man vågade lita på våra äkta känslor och strunta i det lilla bekräftelsesökande "egot" som bor inom oss Som skriker "ÄLSKA MIG!"
P.S.
Fredrik! Det dröjde med svar men nu "älskar" jag och MACén varandra igen! :-)
Har ju varit några dagars världskrig här typ (´å jag fixade det själv - men fråga inte vad som var fel eller vad jag gjort huvudsaken är att det funkar att ta sig ut på internet igen)
TACK i alla fall för den erbjudna hjälpen! :-)
Tror faktiskt att vi ställer till det med våran strävan att söka efter lycka och bekräftelse. Det gör att vi springer runt i livet med skygglappar och tror saker.
Istället för att då gå in i livet med öppet sinne och bortse från våran strävan. För bortser vi från den så är vi mera öppna att ta emot den. För en del låter det konstigt men jag tror du förstår vad jag menar.
Det är bara att ringa om du hamnar i problem med Macen igen. Då finns jag här och väntar på ditt samtal. Har du inte redan fått mitt nummer så vet du var du ska få tag i det någonstans...
Skicka en kommentar