Gamla dagböcker är skrämmande att läsa igenom, men på något sätt har jag tänkt att det är nog bra att läsa igenom dem innan jag kastade dem, kanske en sjuk tanke bara det?!!
Läste igenom dagböcker från åldern 9 år till 16 år igår.
Insåg att det inte verkade vara några större fel på mig tills man upptäckte killar.
Känslor alltså, det verkar vara då jag utvecklade ett sorts agg till mig själv när jag tyckte om någon.
Jag blev som besatt av den personen.
"I HATE MYSELF FOR LOVING YOU!"
Är detta normalt?
Påverkar det mig än i dag, troligtvis!
Sen i dag öppnade jag min resedagbok från mina resor utomlands, där är jag cirka 20 år.
Har inte läst mycket men jag bara tänker - Är det jag som skrivit detta???
Tanken slår mig, herre gud vilken sjuk människa jag var?
Jag var helt känslolös och levde bara för dagen utan en tanke på morgondagen.
Jag måste varit alla mäns mardröm!
Jag såg till att de blev besatta av mig istället
"I HATE YOU FOR LOVING ME!"
Försvar: Någonstans där inne bodde en väldigt känslosam själ.
Vart är jag nu då?
Ingen aning?
"I LOVE MYSELF AND I LOVE YOU!"
Det är tur man förändras hela tiden!
(Gäller i alla fall de flesta av oss.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar