Spindelnät...

Hon förvred huvudet på alla män
När hon log följde de med henne hem
Ensamheten drev henne dit

Hon log och lekte sin bittra lek
Ingen av dem anade hennes svek
Driven av lustar letade hon

De trodde på varje ord hon sa
Men vid hennes sida fanns det alltid en annan man
För henne var det bara en lek

Lämnade dem i tårar och svek
Drog hon vidare till nästa lek
Närhet är förstås det värsta hon vet

Männen undrar vad de gjorde fel
Hon stannar inte och funderar något mer
Vidare på flykt in i en ny lek med samma svek

Närhet och samhörighet är ett minne blott
Hon ser inte sina lögner som ett brott
Jakten är hennes trygghets slott

Läxan är lärd och ärren har läkt
Hon stannar inte och vänder sig om
Blodet hon går i är fyllt av svek

Satan har fått en ny vän
Vingarna är klippta och mörkret är där
Flykten är hennes enda väg

I spegeln stirrar ensamheten igen
Så som den alltid gör
Varje dag och stund

Ändå så lockas anhängarna in
In i fördärvet och svek
För hon kan sin egna lek

Hon ler och frågar om hon får följa dem hem
Alltid svaret ja hon får
För slutar hon med leken kanske får hon ett annat svar

Hon väljer alltid sina offer själv
Som spindeln i nätet parar hon sig
Honan dödar alltid hanen sen när hon lekt klart

Som en spindel är hon med sitt nät
Kastar ut och fångar
Drar dem ned i fördärvet

Sen spinner hon bara vidare
För det är det enda hon kan
Byta skepnad vore ju bra men det beslutet kommer kanske en dag...