Mitt i natten sätter mig upp
Ilska bara rinner ur mig
Avreagerar mig här och nu
Hoppas på en evig tystnad sen
Så förbannad och arg
Hur kunde du ta mina ord?
Mina känslor och göra de till dina?
Hur kan man göra det och orka leva?
Är mina känslor så starka
Att de smittar av sig
Som pesten sprider sig de orden
Jag blir arg på mig själv
Men hur kunde du göra så?
Allt var väl en lek för dig
Hur kunde du ta mina känslor?
Förvandla dem till något så fult
Jag förlät dig det vet du
Som du själv sa och beundrade
Ja jag är en större människa än dig
Jag håller med dig helt och fullt
Håller även med dig nu om att du är usel
Du förtjänar inte den förlåtelse
Den du fick och smärtsamt tog emot
Du hoppades på hat och vrede
Men du för dig var det bara en lek
För mig är detta större än ditt första svek
Inser det ironiska av det i dag
Du lyckades bara leva på mina känslor ett tag
Lägger in detta under mina vänner
För jag har inga ovänner
Men du ska veta att ditt svek
Kommer leda dig in i en ny lek
Karma min vän, du får det du ger
Det kommer nu in i en ny fas
Nej jag kan inte skydda dig längre
Du som lekte din skumma lek
Men du det måste göra lite ont?
Vakna upp och inse din lögn
Ler lite för du förtjänar det
Du förtjänar den smärta du gav mig
Förlåt, jag kan inte förlåta mer
För även här finns en gräns
Den godhet du en gång utnyttjade här
Delas av ondskan som du vet
Än en gång bevarar jag din hemlighet
Du har redan krossat allt i din väg
Min tystnad kommer nu
För jag är inte som du
Jag krossar inte allt i min väg
JAG ÄR MYCKET STÖRRE ÄN DIG!
Se nu tar jag dina ord!
Utan referens och fason...
Men en dag bryts tystnaden, det lovar jag dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar