onsdag, maj 06, 2009

Ibland...

Förstår just ingenting
Bara förundras över vägen
Hur kunde det bli så här

Livrädd för vad som är på väg
För det som verkar hända
Samtidigt ler jag som ett fån

För detta måste vara ett hån
Ett hån mot oss båda
Min vän jag är rädd

Tittar på dig och du är räddare
Ödet har verkligen en konstig väg
Konstiga slingriga stigar

Är det ödet eller meningen
Som leker vansinniga lekar med oss
Detta hade jag inte räknat med

Inte heller trott
Ser hur du kämpar hårt
Jag vet du kan förlora allt

Men kanske det finns något att vinna
Det vet man inte förrän man förlorat
Vilken dubbel värld vi lever i

Inga kommentarer: