"LIVET ÄR OFTA EN RESA FRÅN ATT VARA EN LARV SOM ALLA TRAMPAR PÅ, TRÖTTNA PÅ ALLT OCH LÄGGA SIG I EN KOKONG OCH SKITA I ALLA ANDRA, BÖRJA TITTA UT UR KOKONGEN, BESLUTA SIG OM MAN VILL KOMMA UT OCH FÖRSÖKA FÖRSTÅ SIG PÅ LIVET ÄN EN GÅNG, SLUTLIGEN KANSKE MAN FATTAR BESLUTET ATT TA FRAM SINA VINGAR OCH SE HUR DE SER UT OCH SAMLA KRAFT FÖR ATT FLYGA" 

Det är då det händer och det är en gåva att sett hela processen, har ingen i mitt liv som sett min hela väg från larv till fjäril. Det är synd men inte så konstigt, kokong-läget skjuter bort alla. Men bara man vet själv vart man är och vart man är på väg. 

(Jag har nog börjat titta på vingarna... Fast är inte redo att flyga.)