Ännu en händelserik dag till ända.
Det är väl nu allt händer verkar det som, allt blir som jag sett.
Den inre resan går djupare och djupare.
Att bara känna på sig men inte veta vad, bara en känsla.
Precis som allt den senaste tiden, allt blir som jag ser.
Men det jag ser är dimmigt...
Detta är en ny tid som handlar om mod och att våga, våga se in bakom den synliga världen.
Just nu är allt ljust och klart och jag önskar fortsätta på den vägen.
I dag slog ännu några varsel in, blir nästan rädd...
Vet varför jag gjort de val jag gjort, precis som att jag visste precis hur allt skulle sluta.
Försöker nu vända energierna i dåliga varsel för en positivare utgång.
Detta kommer isolera mig och den sociala nivån kommer vända till där jag var för 2 år sedan.
Ungefär som att jag lärt mig läxan för denna gång, vänder jag tillbaka och reflekterar.
Målet är nu kristallklart, vägen är dock gropig och dimmig.
Men jag samlar resurser för framtiden och följer vägen.
Denna gudomlig gåva jag har i mig tackar jag för och för all hjälp jag får, TACK!
Så tacksam och lycklig, äntligen ser jag och känner vad kärleken egentligen är.
Ber dock om hjälp att förstå vart ångesten kommer ifrån eller hur jag tar bort den.
Det är enda problemet, resten ser jag!
Kanske blir så att ser man för mycket så vill man se mer?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar