Ber om ursäkt att jag betett mig som ett fån
Men ibland blir det tydligen så
Denna gång undrar jag varför ändå
Det finns ett svart hål i mig
Ett tomrum som värker
Det är då fasaden spricker
Jag blir något jag inte vill vara
Ett monster som jag får leva med
Destruktivt, impulsivt och fånigt
Lär mig acceptera att det är en del av mig
Det är den unga kvinnan i mig som skriker
Men nu är det bra
För denna gång är det över
Men hon indikerar det innersta jag behöver
Det som jag förnekar mig själv, mänsklig kärlek
Hoppas och önskar att skadorna går att reparera även denna gång efter detta monsters framfart och att skadorna inte är för stora.
Försöker lära känna henne nu och förstå vem hon är och varför hon gör som hon gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar