Hur ska jag bli av med den, den äter upp mig.
En vän försöker leka låtsas psykolog med mig...
Älskar du dig själv?
Svara inte mig utan svara dig själv.
Sen säger hon åt mig att skriva lista i 2 rader en för det positiva hos mig och en för det negativa hos mig.
He, He inget nytt men ändå, det klarnade lite.
Sorgen äter upp mig...
Ger mig tårar och gör att jag hatar mig själv, egentligen beror det på yttre händelser där jag blivit sårad och känner mig arg och bitter .
Ingen aning om hur jag ska hantera det, ska jag be dem dra åt helvete eller vad fan vill jag.
Det känns fel så jag vänder allt mot mig själv.
Så svaret är nog just nu, nej jag älskar inte mig själv, fast ändå vet jag i grund och botten så gör jag det.
Gudars, Jag behöver inte skriva listan, jag ser den klart och tydligt framför mig.
I ena kolumnen står alla mina inre egenskaper och märkligt, jag älskar alla, även dem som kan verka dåliga.
Den andra kolumnen står alla mina yttre egenskaper eller vad man kan kalla dem, de har egentligen inget med mig att göra utan har med en dålig sida i mig att göra, den som råkat fått gå igenom dåliga saker och fått erfarenheter utifrån detta.
Jag älskar mitt inre så mycket att det verkligen pirrar i mig när jag tänker på det.
Dessvärre är det ingen som får se dessa sidor eller uppleva den personen, jag har ett skal av is runt = KristallDrottningen!
Ibland kommer något av de inre essenserna ut, och oftast skrämmer de skiten ur min omgivning.
Så vad har jag lärt mig?
Jajamensan man behöver inte vara akademiker för att räkna ut detta.
Skal! Kom inte för nära, då blir det betongväggar.
Varför för att jag orkar inte bli sårad igen och ändå lyckas jag bli det.
Trots detta försöker jag nå en medelväg och den går ju mer eller mindre bra.
Gudars, Jag behöver inte skriva listan, jag ser den klart och tydligt framför mig.
I ena kolumnen står alla mina inre egenskaper och märkligt, jag älskar alla, även dem som kan verka dåliga.
Den andra kolumnen står alla mina yttre egenskaper eller vad man kan kalla dem, de har egentligen inget med mig att göra utan har med en dålig sida i mig att göra, den som råkat fått gå igenom dåliga saker och fått erfarenheter utifrån detta.
Jag älskar mitt inre så mycket att det verkligen pirrar i mig när jag tänker på det.
Dessvärre är det ingen som får se dessa sidor eller uppleva den personen, jag har ett skal av is runt = KristallDrottningen!
Ibland kommer något av de inre essenserna ut, och oftast skrämmer de skiten ur min omgivning.
Så vad har jag lärt mig?
Jajamensan man behöver inte vara akademiker för att räkna ut detta.
Skal! Kom inte för nära, då blir det betongväggar.
Varför för att jag orkar inte bli sårad igen och ändå lyckas jag bli det.
Trots detta försöker jag nå en medelväg och den går ju mer eller mindre bra.
Sorg, vem skulle inte bli sorgsen om man begravde sig själv och spelade att man var någon annan.
Börjar förstå...
Det håller inte längre, muren måste bort.
Den inre sorg jag äger måste dödas, till varje pris.
Hellre får den yttre världen springa ifrån mig, men antar att rätt människor kommer finna vägen in i mitt liv också.
Dagen D är här, dags att våga vara jag!
Skrämmande resa, men vägen leder ändå hit!
För jag älskar mitt inre och "kanske" trots dåliga erfarenheter kommer världen förstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar