Drömmar som känns så verkliga att jag börjar tro på dem...
De är kanske en bild av alla tvivel och min dåliga självkänsla.
Men frågan är, visar de verkligheten eller är de en mörk skugga som förföljer mig?
Drömmarna känns igen, samma skådespel men nya andra spelare.
Agerar just nu på mina drömmar och kämpar mot mina tårar.
Det är min mur och mitt försvar.
Önskar allt var precis tvärt om.
Det är som att rasa ner under marken och det blir svart.
Ingen framtid, inget hopp.
Men de svar jag får uppifrån är dock fantastiska.
Det är en förändring jag går igenom för att nå framåt.
Även om det inte känns så ljust just nu så är detta vägen.
Ber åter en bön, hjälp mig hitta kärlek i denna värld.
Hjälp oss alla att hitta hem igen.
Det känns alltid bländande ljust när man kommer ut ur mörkret.
Frågan blir är detta återigen en ensam kamp.
(Jag tror inte det, nån kommer och hitta mig eller hämta mig...)
Fantastisk denna resa ändå är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar