Minns mycket väl nu
Kanske jag levt i mörker?
Saker jag inte hörde då
Kanske jag var dum?
Gitarren och sången du gärna sjöng
Kanske jag var döv?
Låten du spelade på stereon jämt
Kanske du menade något?
De orden jag inte hörde då
Är det de jag hör nu?
Vilka vackra ord och saker jag hör
Var det sant?
Allt svek och allt fördärv
Var det värt denna plåga?
Orden sa en sak och handlingen något annat
Kanske det var därför jag inte lyssnade?
Men du, nu hör jag dina ord
Vi lyckades förneka vår kärlek
Vill bara säga tack, du för mig framåt
Ironiskt det är, för jag vill aldrig se dig igen
Men du, du får inte min morgon
För dig kommer jag aldrig vakna
Men du, nu hör jag allt som ett eko från förr
Förstår nu att jag inte ville höra
Det var för smärtsamt
Detta är låten du spelade, sjöng och lyssnade på...
Hade glömt och förträngt den...
Då tryckte hela tiden bort den på "stopp".
Först i dag några år senare har jag spelat CD´n du gömde bland mina, det var väl ditt sista försök?!
Men du, Nu lyssnar jag!
Låten plågar mig inte längre!
Det är några tusen dagar försent nu...
Men du, det gör inget...
Framtiden och insikten av att jag inte ville höra det vackra har väckt mig!
Kanske jag kommer börja lyssna nu och även höra det vackra folk kanske säger.
Tack för tiden och det var nog inte jag som väntade, det kanske var du...
Tårar finns om du vill veta, känner mig ganska stum och dum...
Hoppas du fann det du sökte, för det var inte jag...
Tiden är förbi och den illustrerade videon här, får visa vår tid:
Vidrig? Kanske en aning, den visar priset för förnekelse av kärlek!
Insikter är ofta smärtsamma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar