Ingen tårta (men köpt hem tårtbotten i fall att)...
Inget besök (om man inte räknar med mamma förstås)...
Några samtal och sms från gamla bekanta, kollegor och släktingar dock!
Med andra ord mina önskningar slog inte in denna dag men det känns ganska bra ändå.
Men efter några glas vin i min ensamhet kändes dock livet riktigt patetiskt.
Förstår inte det här med mig och födelsedagar...
Vill inte bli gratulerad och gömma mig för världen, samtidigt som det verkar vara den dagen som jag har svårast att vara själv och blir känslig som fan.
Vin hjälper inte utan förvärrar bara situationen, ifall någon undrar...
Ja varför fira första dagen man tvingades in i den här kroppen och ner på jorden, det kan man undra.
Kan hända att man kan se det som en hyllning för att man lyckats klara av ytterligare ett år på jorden i fysisk form...
Apropå fysisk form fick jag faktiskt ett besök av en icke fysisk man i kväll.
Besynnerligt, verkade vara en släkting till en vän.
Han bad mig rädda denna person, rädda från vad undrar jag?!
Genom att vara mig själv och ge personen min kärlek fick jag till svar.
Snälla nån, andeväsen är då kluriga.
Om de ändå ska komma och tala med en så kan de väl åtminstone tala klarspråk...
Men de verkar som de aldrig kan göra det, de talar bara i gåtor, sen ska man försöka luska ut vad de menar...
Vem fan är deras arbetsgivare?
Spelledarna eller?
Farao måtte man bli tydlig om man ska bli ett spöke liksom...
Min favorit och som det känns just nu:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar