Den dagen vi väntat på
Panik inför vad som komma skall
Ångest för det som är idag
Det är ändå också våran dag
Det verkar som det blir en ensam dag
Det borde vara vi tre
Men det verkar som det blir Rafael och jag
Du har nog glömt
Taskigt kan man säga men bevis återigen
Du och jag inget gemensamt har
Ångest återigen och panik det blir
Var det vi hade så oviktigt för dig
Men så viktigt för mig
Hur kan du glömma
Det som förändrade allt
Öppnade dörrar till allt
Hoppas du i alla fall tackar dem
Fast du verkar glömt
Men kanske du inte hittade det jag fann
Rafael det blev mina nya vän
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar