Min egen blick, kol-svarta ögon = MÖRKRET!
Även om man lever i ljuset nu, så har en tid funnits i mörkret, det finns alltid en fara att ha varit där.
Det är lätt att falla tillbaka, det är lättare och en väldigt välkänd plats.
Det räcker med en längtan till någon eller något som varit och kanske en liknande tanke och vips så står man på kanten till ruinen och försöker låta bli att falla ner, trots att de lockande falska änglarna dansar där nere.
Frågan är bara har jag redan fallit ner eller som jag känner ramlat över kanten och försöker dra mig upp igen.
Det är skrämmande att vara i detta just nu.
Skrämmande att mörkret drar i en, försöker se detta som ett test...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar