Det är både skrämmande och spännande.
Det är som att gå in i elden men man vet inte om man kommer bränns sig eller inte!
Jag har en lång väg kvar!
Jag föddes på riktigt in i detta liv för 1,5 år sedan.
Innan ville jag inte vara här och kämpade med var dag, längtade hem varje sekund fast jag inte visste vad som saknades.
Saknaden av livsgnista och meningen med livet.
Nu är min kropp 31 år och mitt minne sträcker sig längre tillbaka än så, men jag är ändå ny här!
Personen som finns här, finns med mig liv efter liv, det handlar om karma!
Det känns som att träffa en gammal bekant som man saknat, men som man inte vet riktigt vart man har.
Den enda person jag lär känna i den här relationen är egentligen mig själv!
För såren och åren är för många, men på något sätt så får denna person mig att känna mig hemma fast jag är här.
Ibland förbannar jag att personen finns i mitt liv, men oftast tackar jag dem där uppe för att personen finns i mitt liv.
Känns som jag blivit förtrollad eller följer ett gammalt mönster och det stör mig...
Men vad kan jag göra, det kanske är karmat som ställer till det.
Livrädd men ändå lycklig...
Ja ett stort mysterium det ändå är, för det är bra konstigt att vi båda är här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar