Homecoming Queen

Har kommit hem från min kurs i helgen och har väl egentligen inte landat ännu.

Ensamvargen = jag var instängd med 15 andra personer i en liten stuga med 2 toaletter, 1 dusch, 1 mikro.
Jag var redo att packa ihop mina saker och åka hem redan när jag varit där i en timme.
Hallå, Jag är ju inte van att ha folk inpå mig på det där sättet...
Men på något mirakulöst sätt överlevde jag denna helg ändå, jag lyckades stanna kvar!
Känns nästan lite ensamt och konstigt att inte behöva köa till allt.
Lycka är: att slippa stå i kö till diskho, mikro, dusch, toalett och slippa springa in i någon hela tiden.

Känslan är att jag varit borta i flera år och jag känner en liten chock över att inget hänt här hemma.
Samtidigt som jag är helt övertygad om att det har hänt jätte mycket som jag ännu inte nu vet om...
Allt är jätte skumt!

Har fått väldigt mycket nya insikter och förståelse för saker och ting, samtidigt som det känns som att det här var väl inget märkvärdigt.
Allt verkar bara så himla självklart på något underligt sätt!

Insikterna och reflektionerna faller som ett regn över mig.
Men det mest märkbara förändringen känns ändå i min kropp.
En process av utrensningar pågår...
Sjukdomar och konstiga symptom kommer och går.
I morse helt genom förkyld - borta nu!
Förmiddagen migrän - borta nu!
Under dagen hjärtklappning - borta nu!
Just nu ögon inflammation (känns det som det rinner klegg i ena ögat) -troligtvis borta till i morgon.
En massa andra konstiga saker som kommer och går i kroppen hela tiden, skumt!

Tänk om jag kunde förklara vad jag gått igenom men det är nog omöjligt är jag rädd för...
Sen är det bara att göra sig av med det som inte stämmer i mitt liv och skaffa det jag vill ha i mitt liv.

Budskapet är: EGET ANSVAR!
Och naturligtvis: KÄRLEK!
Speciellt kärlek till sig själv!