Söndag...

Det är fantastiskt med Söndagar man kan "bara vara".
Oftast är de dock ett stort turbulent vakuum också.
Jag känner jag pendlar mellan förtvivlan och hopp.
Ångesten byts av utan fullständig lycka.
Jo sannerligen det är en skum känsla med Söndagar.

I dag har jag också en stor frihetskänsla i mig.
Undrar precis som Di Leva "Vad är frihet?"
Ibland är frihet också fruktansvärt tom,
så känns det efter mitt band klippande med andra själar.
Nu är det jag och bara jag, ENSAM!
Pendlar mellan att sväva och känslan att nu börjar jag gråta.
Får mig undra om detta var ett bra beslut att klippa, men nu är det så!
Detta kanske inte är för gott utan för nu...
Ibland kanske själar hålls ihop med fel snören och man kanske måste byta snören, när man inser att de är fel!
Hoppas vi kan hitta rätt snören och byta, rädslan är nog att det inte finns något som passar.

TOMHETEN ÄR ENORM;
KÄNNS SOM JAG TAPPAT EN BIT AV MIG SJÄLV!