Insåg att ingen känner sitt barn bättre än mamma!
Talade med en vän i nästan en timme och denne märkte inte att något är fel med mig.
Sedan ringde mamma och vi talade i fem minuter och hon frågar vad som är fel.
Jag säger: jag vet inte men mår inte så bra och hon säger: ja jag hör det!
Får mig dock undra denne jag talade med innan är en vän överhuvudtaget?
Just nu är det ganska uppenbart att smärtan vinner över allt.
Har ont i ryggen, känner mig apatisk och likgiltig.
Vet också att det är den kalibern att jag inte spelat glad och trevlig med min vän utan haft samma tonläge som med min mamma.
Finns ingen kraft att låtsas eller spela!
Ska till jobbet nu och ifall någon kollega kommer fråga eller nämna att jag inte är som vanligt då måste det ju bli ett bevis för att denna person som är min vän kanske är döv eller något!
Det vore ju trevligt om någon bryr sig om hur jag mår (förutom mamma)!
1 kommentar:
Gumman! Jag är din vän. Jag förstår om du inte kände att jag bryr mig om dig. Det gör jag jag lovar. Tyvärr har min egen smärta varit för stor att bära ensam. Du har även fått ta min smärta. Tack för att du finns. jag har inte klarat detta utan dig. Jag lovar att försöka vara mera lyhörd för dina behov. Jätte kram och Förlåt!
Skicka en kommentar