En efter en dalar de ner
Den ena följer den andra
Det är den vägen de alla ska vandra
Nu är det bara att vänta på våren
Då kommer det nya och fyller de tomma hålen
Precis som hösten släpper allt
Så agerar jag nu kyligt och kallt
Vet att jag riskerar att förlora allt
Men även om dörren verkar stängd och korridoren är mörk
Endast för dig har jag lämnat bakdörren på glänt
Och detta har aldrig tidigare hänt
Jag är precis som trädet
Ser död ut och man vet inte om jag lever
Men där inne brinner ändå lågan som aldrig förr
Samtidigt är längtan till våren är tyngre än förr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar