Tecknen har funnits men det som blev det uppenbara var att jag började känna mig deppig och nere!
Inte undra på man mår som man mår om man låter mörkrets mästare ta över i ens liv.
Det är väl inte så konstigt att jag levt som en eremit, kanske är dags att vända tillbaka till det nu igen.
Orkar inte med detta sociala spel som jag inte fått de rätta spelreglerna för, priset är alldeles för högt.
Jag vill ha människor i mitt liv och det finns underbara själar som jag vill lära känna!
Mer "LOST" än jag är i detta läge kan jag nog inte bli!
Vill bara vara ensam men det är att vända, måste fortsätta resan framåt.
Det är dock svårt att finna balansen, även om man vet vad som är fel så är vägen lång - insikt, strategi, handling.
Allt detta måste baseras på vad jag behöver, vad jag vill ha och inte vad alla andra tycker jag behöver och tror jag vill ha.
Är så känslig för andras enerier att jag inte vet vad jag är på väg eller vad jag vill och tappar spåret på min väg.
Man får gärna följa med och jag kan ta sällskap men inte tillbaka på den vägen som är fel för mig.
Löftet till mig själv kan och får förändras, men vissa saker får inte brytas om jag inte ska ledas in i mörkret och fördärvet!
Det är som att gå tillbaka till något som redan då var fel...
Rafael jag hör vad du säger!
Tack för att ni finns där och hjälper mig förstå att även om det blivit fel så finns det en mening med det som varit också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar