Min Gamla Dagbok!

Satt och tittade lite bland mina saker och famlade upp min gamla dagbok ur en hylla!
Jag har rensat bort det mesta ur mitt "tidigare liv", men ibland dyker det upp något man inte kunnat slita sig ifrån eller missat kasta bort.

Ibland kan man ångra att man kastat vissa saker och andra sekunden är man glad att det är borta...
En vän till mig har tagit fram dikter från 1992, då blir man lite fundersam, borde jag kanske inte ha sparat allt sånt.

Kanske var den tanken som drog mig till min gamla dagbok, som finns kvar (bara något år gammal).
Att öppna den var som att öppna en gammal bok någon annan skrivit och inse att det är jag som skrivit detta.
Fy farao, vilken eländig människa jag var!

På det ena bladet, lekte livet och jag var guds gåva till männen!
Sen andra sekunden var allt bara elände och helvete!
De enda jag upptäckte på lyckans blad var bara falskhet, Jag vet ju vad riktig lycka är nu!

Det är dags att rensa på ställen man inte trodde, har väl alltid trott och tyckt att dagböckerna ska vara kvar.
Varför? Trodde jag att det är säkert kul att läsa när man blir gammal, eller varför sparar man detta?
Fruktansvärt dåliga energier!
Jag tror inte jag någonsin kommer vilja sitta och läsa den där smörjan, om jag inte skulle bli en depp-Fia igen förstås, men det kommer aldrig hända!
Om jag är en ny människa, varför spara den gamla människa jag lämnat bakom mig???

Dags att rensa igenom den gamla skiten också!