Tänk att det finns personer som bara finns i hjärtat, som min själsbror!
Det är som magi och man bara har full tillit och bara känner sig nära fast man inte alls är nära varandra!
Egentligen konstigt att man kan ha ett sådant band när man lever i så olika världar.
Det är som att man är klonad, man har flera delar av sig själv som är ute på sina olika resor.
Den ena lever på socialbidrag, den andra gör karriär och den tredje lever i en flumvärld.
Hoppas jag hittar alla mina jag i så fall!
Jag minns första gången vi träffades, jag såg inte honom men han såg mig!
Ärligt talat tyckte jag nog han var lite halvskum och efterhängsen.
Han kom i släptåg med en annan vän och som jag gav en puss.
Varpå denna helt okända man också ville ha en puss, jag gick med på det med en servett emellan!
Snacka om att ena personen inte fattar och den andra gör det, man önskar väl båda gjorde det och det bara klickar!
Om ingen ser den andra missar man varandra då?
Troligtvis inte, man kommer nog se varandra vid ett annat tillfälle, det är ödet!
Får mig att tänka på Yin och Yang, plus och minus poler och alla olikheter som dras mot varandra.
Kan de även stötta bort varandra fast de behöver varandra eller är det människornas hjärnor som tänker för mycket och försöker ändra naturlagarna, bara funderar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar