Ibland är det tur man bor själv!
Alltså bor själv gör jag väl inte riktigt, fast ändå!
Det skulle förstås vara väldigt kul och dela detta sjuka liv med någon annan sjuk människa.
Undrar om denna sjuka människa finns?!
Jag har haft några busfrön hos mig ett tag och vad de gör med mig vilka enerier de har är förbluffande.
När telefonen ringer får jag säga åt dem på skarpen att nu är det slutlekt och när jag skall till jobbet så är det ett himla tjat, snälla vi kan väl få vara med!
Det är säkert som att vara flerbarnsmamma, fast dessa frön är inte är varken kroppsliga eller kan tas om hand, de tar ju hand om mig!
De får inte följa med till jobbet men igår när jag skulle gå och jobba natt så sa smälte jag för deras charm, ok ni får väl följa med men då får ni sköta er och vara snälla!
Vet inte om dessa busungar fattar vad jag menar med snäll men de blev överlyckliga och när de är lyckliga då blir jag lycklig!
Jippi nu ska vi lära henne att det är kul på jobbet ungefär, och kul blev det!
Med dem blir livet som en barnlek och inget är allvarligt och det finns verkligen något gudomligt och roligt i allt och överallt!
Tänk om jag kunde klona dem och skicka hem några till alla människor och alla kände av deras energier, lovar då skulle det inte finnas krig eller elände och alla skulle bara vara lyckliga hela tiden.
Fast människorna måste ju lära sig ta emot kärlek först, innan de släpper in dessa gudomliga varelser!
Men de är kanske inte är så gudomliga som jag tror, för så många blåmärken jag fått under dessa dagar har jag inte fått tidigare under min livstid skulle jag tro!
De lägger krockben för mig och så jag snubblar i luften, de hittar verkligen på hyss överallt och får mig att skratta åt ingenting och ibland vid helt fel tillfällen...
De är mina små älsklingar just nu i alla fall!
Men undrar dagligen, vilka är de?
Tror inte de är döda andar eller änglar!
De döda känns på ett annat sätt och när änglarna kommer brukar det bli väldigt kallt!
De är nog någon typ av ljusvarelser som jag inte träffat tidigare, ett mysterium!
Tack Rafael för att du sänt dem till mig!
2 kommentarer:
JO det är klart att den är viktigt, jag har bara glömt av att komentera. saknar dig.
Vännen! Var du rädd att jag inte skulle gå in på din sida och kolla om jag fick svar på min kommentar där eftersom du svarar på min sida! :)
Jag vet min vän, och du behöver absolut inte kommentera om du inte vill...
Bara retades med dig, jag vet att jag är ett morgon nöje för dig!
Ville bara markera att om det förändrats så kan du väl säga till!
Förresten Tack för att du fick mig starta bloggen! Saknar dig oxå!
Skicka en kommentar